Äntligen hemma igen.

Jag och barnen åkte till Sthlm och firade midsommar i år, maken stannade hemma pga av vargpåhälsningen i onsdags natt.
Vi hade en underbar midsommar, soligt och trevligt. Vi åkte traktor och vagn till platsen vi skulle vara på, väl framme "klädde" vi stången sen blev det sillunch, kaffe och tårta, lekar och sånger för att avsluta kvällen med grillning.
Men, talesättet håller fortfarande.
-Borta bra men hemma bäst.
Jag har verkligen längtat efter mina djur, så när bilen var urlastad, barnen fått mat i sig stack jag ner till hagen och ropade på mina "fårskallar". Oj vad de bräkte och sprang mot mej när jag ropade, sån härlig känsla.
Men det fattas några älsklingar i hagen fortfarande...
Fia är fortfarande hos hingsten, Pyttan är utlånad till en tidigare ryttarinna och Mickey är hos ägarna, honom ska jag hämta hem idag tisdag, jag längtar.
På vägen hem ska vi ta några uppförsbackar så han får "jobba" lite extra.
Jag red på en av svägerskans hästar, hon har turridning/ridskola/uthyrning på Munsö, men det var inte alls lika skönt som att rida Mickey, sen hade hon ingen westernsadel på hästen heller, som jag har blivit "van" med nu, kändes som jag skulle åka av vilken sekund som helst med allroundsadeln.
Jag är nog inte en person som kan boka en turridning huxflux utan jag måste rida hästen flera gånger innan jag kan slappna av när jag rider.
Ska sova lite nu.
Hejhej.