Idag var jag och grannen ute med hästarna, en kortis runt i byn. Jag sadlade Fia och red upp mot grannen, men när Zebbson gnäggade ville inte Fia gå längre så jag hoppade av och gick sista biten till grannens stallplan.
Fia är helt otrolig, det är tredje gången som någon sitter upp på henne vad jag vet om, och hon är lite spänd men inte rädd och brallar.
När vi kommit över halvvägs på rundan så hoppade jag av och gick sista biten, jag och grannen resonerade så att man ska sluta när det går bra.
Kan man bli annat än lycklig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar