Farmor vilar i evigheten nu.

Mamma ringde vid halv tio i morse och berättade att farmor dog tidigt i morse, tror hon sa runt halv tre. Jag hade svårt att sova i natt, kan det bero på att jag "kände" av farmor??? Det konstiga är att jag känner ingen sorg, eller är jag bedövad? Det enda jag känner är att det är skönt att jag vände på vägen hem från Sthlm och åkte för att hälsa på farmor innan jag åkte till Dalarna. Vändningen var jobbig just då men idag är jag överlycklig att jag vände, fick träffa henne en sista gång. Undrar om farmors barn kommer bråka nu om arvet, jag hatar sånt. Hoppas det inte finns nått att ärva, fast farfar var en jäkel på obligationer och aktier så pengar finns det nog, jag har en enda önskan, farfar hade stamböcker på ardennrar eller om det var nordsvenskar, dom skulle jag vilja ha. Känns fräckt att fråga om jag kan få dom så jag struntar i det. Farmor fyllde nittio år på Lucia, hon hette också Lucia som andra namn. Jag hoppas farmor har det bra där hon är, för det är hon värd efter allt slit hon gjort, det är inte lätt att vara bonmora med fyra barn och en massa extra barn när det är skördetider, först vara med ute på åkrarna för att sen gå hem och göra iordning mat åt ca tjugo personer, stora och små. Hejdå farmor och ha det så bra nu. /monica.